Jump to content
Mr.T

På tur i Marocko (med omnejd).

Recommended Posts

Att bokstäverna kommer från Grekland visste jag, men siffrorna hade jag inte kläm på. Var nog bort den lektionen :P Turkarna hade inget Ö, så det fick de låna av någon gammal svensk kung, om jag minns rätt :P 

Jag går bet på gåtan ikväll, så jag får nog sova på saken! Kanske är det dödens väg... finns ju en skylt till med någon varning för stup om jag ser rätt.

Share this post


Link to post
Share on other sites
On 2018-06-21 at 10:20 PM, Mona sade:

. Lite synd att många av bilderna är så små, men jag förstår om du ville spara på utrymmet på korten.

Nja, att bilderna är små (jag utgår från att du menar panoramorna ?), beror på att dom kommer ut på det sättet (såvida jag inte gjort något fel jag inte känner till). Det sista panoramat är (uppskattningsvis) över 180 grader. Kanske behöver du skaffa en större skärm, Mona :lol:;)?

Problem med utrymme på korten har jag inte haft,  eftersom jag tömde dom varje kväll likväl som jag inte haft några problem med batterier, eftersom jag laddade vid varje övernattning.

Share this post


Link to post
Share on other sites
On 2018-06-21 at 10:20 PM, Mona sade:

Jag håller nog med Gerard om att det var modigt gjort att göra den här resan ensam.

Som jag redan nämnt, tycker jag inte att det krävts speciellt mycket mod för att genomföra den här resan, men men, ni får ha vilken uppfattning ni vill i den frågan.

Sedan är det ju så här Mona, att rädda pojkar får ju inte kyssa vackra flickor, eller hur ^_^ ?

Share this post


Link to post
Share on other sites
On 2018-06-21 at 11:43 PM, Mona sade:

Turkarna hade inget Ö, så det fick de låna av någon gammal svensk kung, om jag minns rätt :P 

Kan ju vara Karl den XII, han var ju nere i Turkiet och bad om hjälp av den Turkiska sultanen med att bekämpa ryssarna som Sverige låg i krig med, vid den aktuella tidpunkten.

Har du aldrig hört talas om "Kalabaliken i Bender" ? Det vad när Karl den XII var i Turkiet. Som bonus kan jag nämna att det är från Turkiet vi har fått kåldolmar (i Turkiet heter det Dolma, och dom använder sig av blad från vinrankor).

Även ordet Kiosk har Turkiskt ursprung. Nu fick jag dessutom lära mig att ordet kalabalik också har Turkiskt ursprung, vilket (på Turkiska) betyder folksamling.

Share this post


Link to post
Share on other sites
14 timmar sedan, Mona sade:

Kanske är det dödens väg.

Nja, så dramatiskt är det inte. Skylten du hänvisar till, är en skylt som varnar för skarp vänstersväng.

Men, nu skall jag avslöja mina tankegångar bakom kompositionen; Jag är (uppenbarligen) på väg mot Marrakech (skylten utgör del 1 i kompositionen), vägen som går som en diagonal genom landskapet (och som leder till målet) är den andra delen av kompositionen, och slutligen, bergen (längst till vänster i bild) i bakgrunden, är den tredje delen i kompositionen.

Alltså skall man läsa bilden ungefär så här; Marrakech 200 km. Genom den väg som leder långt bort , in i det okända landskapet, långt bortom bergen i bakgrunden.

Kanske lite för långsökt :lol:.

Share this post


Link to post
Share on other sites
16 timmar sedan, Mona sade:

Jag ser ju det med kvinnliga ögon, och har bara den referensen, och utifrån det så hade jag aldrig gjort resan ensam.

Jag kan ju upplysa dig om att det finns (bl. a på tuben) kvinnor som åkt jorden runt ensamma, på motorcykel. Det kan inte jag skryta med att ha gjort, men jag förstår ditt resonemang.

16 timmar sedan, Mona sade:

Jag är mycket nyfiken på vad som hände sen! Du lämnade en riktig cliff hanger :P  

Ni får ge er till tåls tills dess att jag kommer till slutet av reseskildringen B).

Share this post


Link to post
Share on other sites
9 timmar sedan, Tony Johansson sade:

Nja, så dramatiskt är det inte. Skylten du hänvisar till, är en skylt som varnar för skarp vänstersväng.

Men, nu skall jag avslöja mina tankegångar bakom kompositionen; Jag är (uppenbarligen) på väg mot Marrakech (skylten utgör del 1 i kompositionen), vägen som går som en diagonal genom landskapet (och som leder till målet) är den andra delen av kompositionen, och slutligen, bergen (längst till vänster i bild) i bakgrunden, är den tredje delen i kompositionen.

Alltså skall man läsa bilden ungefär så här; Marrakech 200 km. Genom den väg som leder långt bort , in i det okända landskapet, långt bortom bergen i bakgrunden.

Kanske lite för långsökt :lol:.

200 km långsökt :D Det är svårt att läsa andras tankar, men jag försökte i alla fall :) 

Share this post


Link to post
Share on other sites
9 timmar sedan, Tony Johansson sade:

Jag kan ju upplysa dig om att det finns (bl. a på tuben) kvinnor som åkt jorden runt ensamma, på motorcykel. Det kan inte jag skryta med att ha gjort, men jag förstår ditt resonemang.

 

Jag har åkt 6 v till Asien ensam, så visst går det :P Gjorde det dock med flyg :lol:

Share this post


Link to post
Share on other sites
4 timmar sedan, Mona sade:

200 km långsökt :D Det är svårt att läsa andras tankar, men jag försökte i alla fall :) 

Jo, det gjorde du. Och visst är der mycket begärt att någon skall kunna räkna ut vad jag tänkte när jag såg motivet, men jag tyckte det var så uppenbart :lol: !

Share this post


Link to post
Share on other sites
4 timmar sedan, Mona sade:

Jag har åkt 6 v till Asien ensam, så visst går det :P Gjorde det dock med flyg :lol:

Jaja, det spelar ingen roll hur du gjorde det. Du har gjort det och kan konstatera att det går, gott nog.

Men, nu skall jag försöka återgå till tråden ämne, (så småningom).

På återhörandes !

Share this post


Link to post
Share on other sites
Just nu, gerard ohman sade:

kanske en gnutta svårt att lista ut bara.....:P

Ah, använd er fantasi ! Plocka fram barnet i er 😂 !!

Share this post


Link to post
Share on other sites
20 timmar sedan, gerard ohman sade:

:D jag kan nog inte bli barnsligare utan att spärras in....

Det är väl (om möjligt) den enda fördelen med att bli äldre; Man blir som ung på nytt 😉.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Mycket trevlig resetråd! Kommer att följas för att få reda på vad för spännande saker som hänt och få upplösningen på det där klipphänget... :)

Share this post


Link to post
Share on other sites
On 2018-06-30 at 12:38 AM, Martin sade:

Mycket trevlig resetråd! Kommer att följas för att få reda på vad för spännande saker som hänt och få upplösningen på det där klipphänget... :)

Har varit frånvarande ett tag, men jag har inte glömt bort tråden, utan bara upptagen med annat.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Nåväl, resan fortsätter mot Marrakech .Innan jag kommer fram, passerar jag bl. a den här platsen, där jag beslutar mig för att ta en bild med fåren i förgrunden och månen i bild (syns något dåligt/felplacerad i hö hörnet). I vart fall som helst, jag stannar och börjar fotografera. Då ser jag på avstånd, en man som ångar fram i riktning mot mig ( till vänster i bild, på avstånd). När han så kommer fram, frågar han mig varför jag fotograferar fåren (en något märklig fråga, kan tyckas), och jag svarar att jag vill ta en bild på naturen. Han blev inte imponerad, utan svarade med en något sarkastisk ton, Ah, Naaatuuuren !_DSC0289.thumb.jpg.7b223c968a5dc5d4ce811b1a0bd99fc0.jpg

Under tiden som jag står där, kommer det förbi ett gäng ungdomar på mopeder, mäkta imponerad av min motorcykel. Dom stannar och ber om att få bli avfotograferade bredvid muskedundret (i jämförelse). Någon ville få kliva upp, men jag avböjde, då jag var rädd att den skulle välta och då jag har lyft den från horisontalläge ett antal gånget tidigare, var jag inte sugen på att få göra det igen (om inte nöden påkallade det, förstås).I vart fall som helst, var ungdomarna nöjda med att få bli avfotograferade bredvid och var lika glada för det.

Intressant att notera var att dom samtliga hade moderna smarta telefoner på sig, (jag tror det var Apple) och det är väl kanske inte riktigt vad man förväntar sig i ett land där genomsnittsinkomsten ligger på några tusenlappar i månaden.

_DSC0290.jpg.18d85302883ce931e460fd131d10ba9c.jpg

Till kvällen kommer jag då fram till Marrakech, efter en lång dag i sadel, passerades fantastiska vyer. Det första som händer (och som redan nämnts), kommer då en hjälpreda, som denna gången faktiskt var välkommen. Han hjälper mig att hitta en plats att ställa hojen (ett bevakat garage). Strax intill hittar jag ett hotell, där jag bokar två övernattningar. Nu, kommen till Marrakech och Djema- el- fna, var förväntningarna högt uppskruvade, men ack.

Vad är det då som gör Marrakech och Djema-el- fna så speciellt ? Som jag redan nämnde, är det av UNESCO världsarvslistat. Jo, det är det immateriella världsarvet som pågått sedan dess att man slutade avrätta människor på platsen, på 1050-talet, och som oavbrutet utspelat sig här sedan dess, Gatuteatern, som är världsarvslistad;

_DSC0312.jpg.93d02b3af9eef8d29e78e9035b007626.jpg

Det är olika grupper som genomför sin gatukonst på torget, oberoende av varandra. Inte begrep jag vad som sades, och inte fann jag det direkt underhållande heller, men å andra sidan har jag kanske ett lite annorlunda perspektiv på vad underhållning är för något. Dessutom kom jag utifrån, och kan därför jämföra (även om de flesta har tillgång till TV och internet dessa dagar, även i Marocko), med utbudet av underhållning som vi är mer vana vid hemma, även om det förekommer gatukonstnärer även hos oss.

Notera taken på de matstall  i bakgrunden, som sedan kommer att liva s upp, när mörkret kommer att falla._DSC0314_copy.jpg.2036d334a8973a48b7228491249261b8.jpg

Mannen  "spelar" genom att rytmiskt skrapa med grus under fötterna på överdelen av det oljefat han står på.

Nåväl, jag knallade omkring i området och väntade på kvällningen, då matstallarna skall slå upp. Det är/skall också vara en av höjdpunkterna med Marrakech, men än en gång, jag var inte imponerad. Kanske jag är för avtrubbad efter att ha kuskat runt på olika platser i världen och sett en del.

Djema-el-fna bjuder inte bara på gatukonst (på dagtid) utan även ormtjusare m m. Jag passerade (och smygfotograferade) dessa herrar med några apor i sina kedjor, som dom bjöd ut till att fotograferas tillsammans med, till förbipasserande.

Jag avstod, då jag inte vill uppmuntra till denna typ av behandling av djur, väl medveten om att det inte på något sätt kommer påverka dessa apor eller andra vildfångade djurs  levnadsvillkor i Marrackeh eller i Marocko i övrigt. Dom hade också ormar, men jag lyckades inte ta någon bild på dessa, då dom var väldigt observanta på om någon lyfte en kamera för att ta någon bild, varpå dom genast erbjöd sina "tjänster", så de följande bilderna är tagna i smyg, i den mån det nu lät sig göras (och kvalitén) är därav.(Bra att ha något att skylla på 😜);

_DSC0299.jpg

I de gröna lådorna förvarades aporna,  när affärerna var långsamma. Säkert inget kul att sitta inne i en sådan, när det är så varmt som det var när jag var där. Dessa apor (makaker), är av samma art som finns på Gibraltar. Dom som finns på Gibraltar är alltså inte ursprungliga, utan dit-transporterade av engelsmännen (någon gång i historien), från just Marocko.

Jag knallade omkring och bevittnade spektaklet som sagt och fick bl a se dessa vattenförsäljare klädda i traditionella kläder och utstyrsel, som vattenförsäljare brukligt är klädda i. Dom lät sig också fotograferas mot betalning. Här fick jag ånyo använda mig av list för att få några bilder överhuvud taget, men jag kan ha en viss förståelse för dom. Det torde vara ganska svår konkurrens med vatten på flaska i dessa dagar, och även dessa herrar vill ju äta;

_DSC0309_copy.thumb.jpg.64d73b5d2c733a9ae9511c41f62d9e7a.jpg

_DSC0310_copy.thumb.jpg.fa9235a26dfefec9c7d7eea2fea9cd31.jpg

Sedan förekom det försäljning av allehanda prylar och då inte nödvändigtvis direkt riktade mot turister. Dessutom skall man nog akta sig noga från att komma till tullen med ett skinn (som på bild) med sig i bagaget;_DSC0307.jpg.df4b3b6e5e4726b4ef9f493ba12d5472.jpg

Nåväl, jag knallade omkring i kvarteren runt Djema-el-fna för att invänta kvällningen och för att få bevittna när matstallarna skulle slå upp sina stånd. Det skall också vara ett av huvudnumren som Marrakech har att erbjuda, så det var bara att vänta. Under tiden som jag knallade omkring för att få tiden och gå, och för att försöka få till några bilder, blev jag " kidnappad " av en man som körde mig till en närliggande lokalitet där man färgade in skinn för läderproduktion.

Nu visste jag redan att på det ställe man skall köpa skinnprodukter i Marocko är i Fez, (om man nu är inställd på att köpa skinnprodukter i Marocko) vart jag hade tänkt mig åka till på vägen upp (mot norr alltså), på väg hemåt, så det blev ingen affär. När jag blev visad in i butiken (där man kunde bevittna hur infärgningen av lädret gick till utomhus genom ett fönster), på samma sätt som man gjort sedan medeltiden), blev jag tilldelad ett par kvistar mynta att hålla för näsan, för att slippa lukten som kom från infärgningen av skinnen.

Men besöket blev kortvarigt, dels av nämnda anledning, dels för att jag inte var direkt intresserad av att komma dit från första början. När jag sedan lämnade butiken, blev jag tillfrågad om jag inte skulle betala något för mintkvistarna jag blivit tilldelad, trots att jag inte ens bett om att få komma till butiken, eller bett om att få några kvistar öht ! Nåväl, denna gången gick dom bet, och det var väl inte sådär jättepopulärt, inte.

Jag fortsatte så sedan på egen hand och passerade en liten butik som hade något utanför som drog till mig sin uppmärksamhet. Butiksägaren kom ut och förklarade för mig vad det var för någonting (det var skyltning) och bjöd in mig i butiken. Väl inne, bjöd han på thé och berättade för mig om vad det är han saluför för produkter, och det visade sig att han sålde naturprodukter. 

Precis samma sak hände mig för trettio år sedan, då jag klev in i en mattbutik i Tanger. Jag blev bjuden på thé och försäljaren visade upp sina mattor, först väldigt stora, för att sedan minska i storlek allt eftersom han berättade för mig om mattorna. 

Jag var väldigt tydlig (för trettio år sedan), att jag inte var intresserad av att köpa några mattor och att jag bara "fönstershoppade". Då ändade sig plötsligt innehavaren av butiken, från att ha varit väldigt trevlig, till att bli det rakt motsatta ! Jag minns än idag hur jag upplevde obehaget i situationen och hur jag bara ville komma därifrån, men han ville inte släppa ut mig, utan att jag först handlat något av honom, och jag minns att jag upplevde situationen mer och mer hotfull, när jag insisterade på att jag inte ville han någon matta 

Det hela slutade med att jag kom ut med den en matta som var värd ~5 $, men som jag hade betalat 70 $ för, och då skall man veta att han hade begärt 280 $ för den från början ! Det var den obehagligaste upplevelse jag fick erfara under mitt första besök i Marocko för ~30 år sedan, och jag glömmer det nog aldrig !

Denna gång blev utfallet något helt annat, och faktum är att detta var bland det trevligaste bemötande jag fick uppleva under min vistelse i Marrakech. Inte nog med att han bjöd på thé, när jag tackade för mig, fick jag dessutom ett par små saker som gåva (som jag fortfarande har kvar); en fotfil i torkad lera och en fröställning från en växt som används som tandpetare. Inga krav på ekonomisk kompensation eller någonting, utan han var en otroligt trevlig och generös ung man.

Innan jag gick, bad jag om att få föreviga honom på bild, för att han hade gett mig ett så positivt intryck (till kontrast av allt det andra), att jag ville ha en bild som påminnelse, och här är han;

20170510_142208.jpg.738df412892f61e7de0597cfd60122a3.jpg

.Nåväl, jag fortsatte att knalla omkring i väntan på kvällningen och tog lite sporadiska ögonblicksbilder på omgivningarna;_DSC0363.jpg.4b5736165ea336fd79f28bdb11e1f1ce.jpgSå småningom inföll då kvällen och matstallarna började göra sig redo, och jag också, som tänkte fotografera lite.

Det visade sig inte vara så enkelt, då folk i allmänhet inte gillade att bli avbildade med kameran ((vilket jag redan redogjort för). Vid ett tillfälle, när jag skulle ta en bild på en som sålde frukt från en vagn, påkallade ägaren sin uppmärksamhet (som jag låtsades att inte höra) på mig, varpå han kom utrusande och skällde på mig att om jag ville ta en bild på honom (och hans vagn), då skulle jag få betala några Euro, how about that, som han sa.

Det blev ingen bild.

Jag tog istället och klev in på ett närliggande café  och gick ut på terrassen med utsikt över hela Djema- el-fna och knäppte på därifrån istället, utav bara h*lvete !

Så här ser Djema-el-fna ut, uppifrån och från terrassen, när matstallarna har slagit upp sina stallar;

_DSC0319.jpg.f75c14c6c7da96585267f47b28d98fd6.jpg

Men naturligtvis kan jag inte nöja mig med bilder från fågelperspektivet, så det var bara till att försöka igen att få några bilder från gatuplan, skam den som ger sig !

På vägen ut från caféet passerar jag en man som säljer T-shirts med tryck på, och jag brukar köpa en T-shirt i de länder (inte alltid, men i alla fall) från de länder jag besöker. När jag fråga vad han vill ha för en, svarar han att han vill ha 120 Dirham  (~110 SEK) och utan att stanna så säger jag att du får 50 Dirham och fortsätter ner och ut mot gatan.

Innan jag kommer ut, springer han ikapp mig och säger ok, ok och jag ger honom 50 Dirham. Än idag ångrar jag mig att jag inte sa 20 Dirham, för även 50 Dirham var sannolikt ett överpris, men om man sagt en pris och säljaren accepterar, då är det bara att slanta upp.

Väl nere på gatuplan så börjar jag knalla omkring för att försöka föreviga kommersen, men som jag redan nämnt, så var det inte lätt och det krävdes lite list för att få till det. Mannen som säljer torkad frukt var helt obekymrad, men det var inte dom som står vid restaurangstallet;

_DSC0315_copy.jpg.d896c5e8fc5c51af926f92aaa5071f1b.jpg

_DSC0359.jpg.88bb6ac54181a3004a6d94e22ffbf1a3.jpg

Om man tittar noga, så kan man se att den person som står till vänster i bild i restaurangstallet, är misstänksam och  riktar sin uppmärksamhet mot mitt håll, och försöker avgöra om jag fotograferar dom, eller inte. Sanningen är den, att jag använde mig av en vidvinkel, men inte direkt riktad mot dom (som synes), bara för att slippa några kontroverser.

Jag tog ytterligare några fler bilder från gatuplan, men sedan tröttnade jag, då jag var påpassad med kameran (på stativ, så det var svårt att smyga), mest hela tiden. Men visst ser det aptitligt ut, det dom bjuder ut till försäljning ? 

Jag har ingen aning om hur det smakade, då jag inte åt något vid något av stallarna, då jag var mest inriktad på att försöka få till någon bild på föreställningen.

Ytterligare en bild från gatuplan, så att ni kan få någon form av känsla av hur jag upplevde det där nere;_DSC0356.jpg.2f0d69d4fadb9a94b4759b5877bbd3ab.jpg

Detta var den sista kvällen i Marrakech. Dagen därpå fortsatte jag ytterligare söderöver. Nu hägrade bergen (och de kurviga vägarna jag sett i Google maps), samt öknen. Men jag återkommer om det vid ett senare tillfälle.

Share this post


Link to post
Share on other sites

inte ett dugg sugen att åka dit efter din redogörelse här. att inte kunna ställa en fråga om något utan att genast behöva gå i försvarsställning om man avböjer att köpa varan. fy fan. det skulle bli handgemäng med mig inblandad. mycket plåster.

Share this post


Link to post
Share on other sites
2 timmar sedan, gerard ohman sade:

inte ett dugg sugen att åka dit efter din redogörelse här. att inte kunna ställa en fråga om något utan att genast behöva gå i försvarsställning om man avböjer att köpa varan. fy fan. det skulle bli handgemäng med mig inblandad. mycket plåster.

Att börja slåss som utlänning i Marocko är nog ingen bra idé. Det lär behövas en väldans massa plåster, men inte där man tror, if u know what I mean 😉. Trodde att intresset för min reseskildring hade svalnat, men icke. Jag kommer med ytterligare bilder och skriftlig redogörelse för mina intryck och erfarenheter efter mitt besök, men det tar lite tid, då jag har andra saker att göra (också). Men, jag har inte glömt bort det.

För att ni nu inte skall tro att jag sitter och fabulerar, kan ni roa er med att läsa den här reseskildringen av en annan person som varit i Marocko och försökt sig på lite gatufoto. Jag har också bidragit till kommentarsfältet om några erfarenheter jag hade (som jag inte berättat om i denna tråden).

Hoppas på tålamod och förståelse för att det dröjer mellan varje uppdatering. Men, det är väl ingen som har slutat att sukta efter cliffhangern  i slutet av min berättelse 😉?

Share this post


Link to post
Share on other sites

Så spännande reseskildring! Men jag blir inte ett dugg sugen på att åka dit, och det är pga alla dessa skumma typer man aldrig kan värja sig ifrån. Avskyr allt påprackande man råkar ut för som turist. Det blir lätt otrevlig ton och hotfull stämning. Har upplevt det många gånger. Usch och fy.. Fina bilder är det också, och jag väntar med spänning på nästa kapitel :) 

Share this post


Link to post
Share on other sites

Zerkten.thumb.jpg.27a00f18840f1ced50f747ffed410936.jpg

Nåväl, resan fortsätter. Efter att frukost har inmundigats påföljande morgon, och jag har tråcklat på mig Mc-kläderna, bär det så småningom iväg, och det kändes faktiskt rätt skönt att lämna Marrakech. Nu var målet att ta sig till öknen, genom de vindlande vägarna i bergen jag hade sett på datorn innan jag kom iväg hemifrån. Tänker låta bilderna tala för sig själva. det är ögonblicksbilder på landskapet jag passerade;

_DSC0366.jpg.f03b9cc2e4f23c150783641db56b40c6.jpg

Odlingslandskap;

_DSC0372.jpg.490b96443d5e6f4120c2402576fe39ad.jpg

Någonstans i bergen;

_DSC0379.jpg.5952c39174fd75853dec7b9f08d5e686.jpg

Så småningom ändrar landskapet karaktär och det blir torrare, samt betydligt varmare;

_DSC0386.jpg.1566d2ca1ba1592418476ec9f17fdfa7.jpg

Efter ett tag upphör asfalten och det blir grusväg istället. Bara någon timme innan jag tog den här bilden, fick jag passera ett ställe, där det var i princip bara stora stenar i varierande storlek., såpass stora att det inte går att beskriva det som grus. Eftersom det var så ojämnt underlag, hade jag svårigheter att hålla hojen på rätt köl, och tillslut la jag den på sidan.

Inte ett drömläge då detta området inte var högtrafikerat, om man säger så. Nåväl, detta var inte första gången det inträffade och det skulle inte vara den sista gången heller, visade det sig. Faktum är att nästa tillfälle då jag skulle tvingas lyfta hojen från horisontalläge skulle komma fortare än jag hade kunnat räkna med Och strax därefter igen.

Nåväl, efter att jag rest hojen första gången och kommit iväg, så blir det lite bättre underlag, något som mer påminner om grus;

_DSC0387.thumb.jpg.39dd1584522878880f1a51351cbb065c.jpg

Nu hör det till saken att jag lärt mig att om man inte skall tappa balansen på löst underlag, så måste man spätta på lite grand och det är lite av ett tveeggat svärd. För att inte tappa balansen (och lägga hojen (igen)), så får man alltså hålla lite hastighet, samtidigt som man inte vill hålla för hög hastighet, utifall att något oförutsett dyker upp längs vägen. I detta fall kom jag ikapp en väghyvel som höll på att jämna ut gruset så att säga att underlaget var löst är ingen överdrift, och att balansera en hoj som väger över trehundra kg med packning, och +100 kg gubbfläsk på ett underlag som inte ligger still kräver att man hittar den där balansen och håller tungan rätt i mun.

Jag fick i vart fall stanna och vänta på att väghyveln skulle bli klar med att jämna ut materialet innan jag kunde fortsätta. Dessutom var det i uppförslut, så det var inte helt okomplicerat att starta, men det gick bra utan några missöden. Ett kort stycke efter att jag kommit upp på krönet,så bar det helt plötsligt utför igen, och i en skarp högersväng tappade jag balansen i det lösa underlaget och jag la hojen igen. Vad gör man i en sådan här situation ? Jo, jag tog av mig hjälm och handskar och tog några bilder, innan jag gav mig på att lyfta upp hojen igen, från horisontalläge;_DSC0389.jpg.f2f2cf1fbd7bc769126510d1a952a61e.jpg

 Hojen ligger precis till vänster, utanför bild ovan. Strax om vänster ,(eller om det var till höger) vid samma punkt finns dessa hus;_DSC0390.thumb.jpg.c1af4da711b79882559dc87ebd316d98.jpg

Ingen lyx precis.

Behöver jag nämna att det påverkar humöret menligt av att man behöver lyfta hojen själv ? Det går, men det krävs ett visst mått av ansträngning och om då underlaget dessutom är löst, så gör det operationen ännu svårare. Men, nöden har ingen lag, hojen skulle upp, så att jag kunde fortsätta. Jag kan lägga till att denna maskin är ganska robust i sitt utförande och den tål förvånansvärt mycket stryk. Det är ingen slump att jag valde just denna typ av motorcykel, och jag har att tacka SVENSKA BMW MC KLUBBEN;s forum för att mitt val föll på den hojen, som blev utfallet utifrån behovsbilden. Det är ingen estetisk motorcykel, men helt fantastisk att köra, och man kan ta sig fram (nästan) var som helst med den. Det är inte utan anledning att just denna modell har nominerats till världens bästa motorcykel.

När jag väl fått upp hojen, fortsätter jag att följa GPS;en, men här kom jag till en punkt då jag kände att jag måste vända och finna en alternativ väg. Här gick gränsen för vad jag vågade utsätta mig för, utifall att jag skulle hamna i en svår situation och där jag kan få svårt i att få tag på hjälp i en nödsituatin;

_DSC0394.thumb.jpg.4f43e5f38d81848d9fbc19ade2d1e987.jpg

Naturligtvis tappade jag balansen igen och denna bilden är tagen efter att jag mödosamt lyft hojen på rätt köl. Nu har jag alltså lyft hojen tre gånger på (uppskattningsvis) lika många timmar, och humöret var väl inte på topp precis. Man tappar humöret efter att ha behövt lyfta hojen tre gånger på de senaste två-tre timmarna, i uppskattningsvis trettio graders värme (eller däröver), iklädd full Mc- mundering.

Jag tog en bild till från den här punkten, som tydligare gestaltar husen som människorna i detta område lever i;

_DSC0392.thumb.jpg.06a17b26551b1f77181f2d8637aa162d.jpg

Nåväl, jag lyckas vända tillbaka och körde in mellan husen där underlaget var sådant att det nästan inte hade kunnat gå att komma fram med traktor (nåja) utan möjligtvis med åsna, vilket är det gängse transportmedlet i dessa områden, för lokalbefolkningen. Jag lyckades lyckligtvis att ta mig vidare och kom så småningom ut på betydligt lättare underlag. Ytterligare en ögonblicksbild som togs i bergen, långt ifrån den plats där jag hade dessa olyckstillbud;

_DSC0397.jpg.860ad009d8e7b8be11f346a884063015.jpg

Skulle nog kunnat vara här hur länge som helst, men det gick naturligtvis inte för sig. Nu var planen att jag skulle besöka Marocko och Nordafrikas högsta berg, Jbl Toubkal (4 165 m ö h), men på grund av tidsbrist och i viss mån väderlek, men framförallt tidsbrist, så gick det inte. Enda vägen upp till toppen, var genom åsna från bergets fot och om jag skulle ge mig på ett sådan äventyr, hade det tagit ett par dagar i anspråk, för att planera och arrangera det hela, så det blev inget av med den saken. Det närmaste jag kom Jbl Toubkal var det lilla samhället Asni som ligger ~ 8 km från Jbl Toubkal;_DSC0400.jpg.fdcaef87439d8018c82b624a18e3969f.jpg

 Här körde jag upp på slingrig grusväg med nålsögonkurvor och det var inte utan att jag frågade mig vad ända in i aftonsången skulle jag göra upp där. Som synes så finns det inget vägräcke, utan det är rätt ner, om man inte är försiktig.

Nu hör det till saken att det är lättare att köra upp, då man är tvungen att hålla en viss hastighet,  jämfört med att göra samma resa neråt, då det gäller att hålla tillräckligt låg hastighet för att inte köra av vägen, samtidigt som man måste kunna hålla balansen. Men det gick bra denna gången och jag kom ner utan några incidenter. Och de vyer jag fick ta del av, gjorde det hela värt risken. Observera husen ung. mitt i bild.

Så småningom kommer jag ut på fast underlag igen, och visst svänger det i de Marockanska bergen, vilket landskap !!

20170512_132058.jpg.c5d2ef8790b74e54dfb3c5fd1d9f9bd0.jpg'20170512_132701.jpg.04c4f1d14b4b5626dfd5681980d02061.jpg

 

Zerkten.thumb.jpg.27a00f18840f1ced50f747ffed410936.jpg

Share this post


Link to post
Share on other sites

Grymt spännande att följa din resa och det känns inte som helt okomplicerad terräng att lägga hojen i - men man får väl ändå vara nöjd med att armar och ben (och huvud) höll för det känns direkt farligt att där i den värmen bli liggande med ett ben- eller armbrott?! Hur förbereder man sig för en sådan sak som hojjare i den miljön? 

Trevliga ögonblicksbilder!

Share this post


Link to post
Share on other sites
47 minuter sedan, Martin sade:

Grymt spännande att följa din resa och det känns inte som helt okomplicerad terräng att lägga hojen i

Bara roligt att dela med sig, det är ju nästan som att göra om det hela, då jag får tänka ( och känna) vad jag upplevde vid de olika tillfällena igen. Visst var det en fantastisk upplevelse på många sätt, men som jag nämnt tidigare, var den bästa tiden under min vistelse var där i bergen och på vägarna, där fick man åtminstone vara ifred.

Nej, att lägga hojen just där jag gjorde det vid dessa tillfällen, var väl inte det mest önskvärda, då det inte var någon högtrafik där, som jag nämnde. Vid det första tillfället så kom det (på avstånd) faktiskt en man ridandes på en mula (eller om det var en åsna) 20 minuter efter att jag hade rest hojen. Därutöver var det bara vägarbetarna som gjorde iordning vägen, som jag träffade på när jag var i just det området.

47 minuter sedan, Martin sade:

men man får väl ändå vara nöjd med att armar och ben (och huvud) höll för det känns direkt farligt att där i den värmen bli liggande med ett ben- eller armbrott?

Verkligen !

Tanken att jag skulle kunnat råka ut för ett arm-eller benbrott har faktiskt aldrig slagit mig. Men visst, hojen är tung och det behövs inte så mycket våld för att man skall skada sig allvarlig. Men jag hade bästa tänkbara skyddsutrustning på kroppen, så jag var ändå ganska väl skyddad, och det var aldrig fråga om att jag höll någon hög hastighet vid dessa uppräknade tillfällen, utan det var nästan som att jag stod stilla och tappade balansen.

Däremot, när jag var i (bl.a) Turkiet -14, så var jag också uppe i bergen vid ett tillfälle och hamnade på en väg som man bara kunde ta sig fram med traktor eller liknande på. Naturligtvis tappade jag balansen också vid detta tillfället, men inte nog med det, jag fastnade under hojen med foten, och då fick jag lite panik ! Men jag lyckades komma loss och reste hojen för att kunna fortsätta, men det var väl det värsta jag hade upplevt vad det gäller den biten fram tills dess.

Share this post


Link to post
Share on other sites
42 minuter sedan, Martin sade:

Hur förbereder man sig för en sådan sak som hojjare i den miljön? 

Inte en susning ! Kan man förbereda sig !? Jag hade ett första förband med mig, men i övrigt var det väl inget tal om några direkta förberedelser.

Share this post


Link to post
Share on other sites
44 minuter sedan, Martin sade:

Trevliga ögonblicksbilder!

Än en gång; Tack !

Share this post


Link to post
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.


×
×
  • Create New...