Jump to content

Örnprojekt 2010/2011


Recommended Posts

Hej vänner!Jag satt i örnkojan igår igen. Här kommer ett litet smakprov från denna fantatiska dag med flera överraskningar :) Mer kommer inom kort :P[attachment=1603]K-H-20110204-IMG_7554_MG.jpg[/attachment][attachment=1604]Ad H-20110204-IMG_7434_MG.jpg[/attachment][attachment=1605]IMG_7328_MG.jpg[/attachment]

Link to post
Share on other sites
  • Replies 168
  • Created
  • Last Reply

Top Posters In This Topic

Top Posters In This Topic

Popular Posts

Örnkojan den 23 december 2010Hur förklarar man att den snö jag skidade på var det kärvaste jag någonsin åkt på? Jösses vad trögt det gick. Inte vet jag hur man vallar för sådant före heller så jag f

Fantastiskt och spännande!!!

Posted Images

Som´vanligt mycket hög klass på bilderna, men vilket väder ni ser ut att ha!! Här hade vi nära orkan i yttre kustbaqndet, det blåste så det var omöjligt att stå rakt mot vinden´utan att tappa balansen. Mona höll nästan på att blåsa bort. :P

Link to post
Share on other sites
Som´vanligt mycket hög klass på bilderna' date=' men vilket väder ni ser ut att ha!! Här hade vi nära orkan i yttre kustbaqndet, det blåste så det var omöjligt att stå rakt mot vinden´utan att tappa balansen. Mona höll nästan på att blåsa bort. :P[/quote']Ja det började riktigt uselt med snöstorm på förmiddan men plötsligt på eftermiddan tittade solen fram :) Du får knyta fast Mona med rep om magen och ankra vid nån stolpe så hon inte försvinner i blåsten .:P
Link to post
Share on other sites

Vackra bilder igen Marie. Jag gillar den lite dova blå tonen du ofta får fram. Ska bli spännande att höra vidare om ditt äventyr.Jo, jag blåste nästan bort idag! Vi var rejält salta när vi kom hem efter en heldag vid ett piskande hav :P

Link to post
Share on other sites

Örnkojan 4 feb 2011För att slippa höra klockan ringa 02.00 som den normalt brukar göra hade jag bestämt mig för att åka upp till örnkojan redan kvällen innan och sova över. Jag är sanslöst morgontrött och alternativet att spendera natten i kojan tilltalade mig mer än att kliva upp före tuppen.På vägen dit hade jag stannat vid matförrådet och tagit med mig örngodis. Bitarna var i tyngsta laget och jag höll knappt att få dem in i bakluckan men med rejäla kraftansträngningar lyckades jag till slut. Det hade varit varmgrader ett antal dagar och aromen som spred sig inne i bilen var av den karaktären att sidorutan åkte ner i all hast. Där fick den också vara kvar tills jag kom fram till parkeringen. Pju…säger jag bara! Vad ska det då inte bli framåt mars/april?!Den tunga pulkan var i mäktigaste laget och jag fick verkligen kämpa mig fram i skidspåret. När jag åkt ca 20-30 meter försvann jag helt plötsligt och föll åt sidan långt ner i den djupa snön. Märkligt…hur gick det där till???Aha…en av mina gamla fina bambustavar med enorma läderklädda ringar nertill hade gett upp och lossnat från staven…! Åh…så jobbigt det blev! Inte nog med att pulkan var nästan ohanterlig. Nu hade jag bara en funktionell stav också….Jaha…Dalkulla som man är fick jag göra som man gjorde förr här i Dalom. Fortsätta med en stav givetvis :)Sjöblöt av svett och ruggigt ont i armar och nacke kom jag så småningom fram till gömslet. Vintergatan lyste upp som en missil över den djupblå sfären och det susade tyst i trädtopparna. Ingen mångubbe höll mig sällskap men alla miljontals stjärnor riktade sitt sken på mig under tiden som jag stod där och betraktade naturens hissnande mirakel. Inne var det varmt och gott och jag gosade in mig i kojan. Hade tagit med en liten miniradio och lyssnade svagt på Karlavagnens röster medan jag pysslade med det som tillhörde mina uppgifter inför kommande dag. Innan jag la mig kom jag på att jag skulle fixa min trasiga skidstav och rotade runt i ryggsäcken för att se om det fanns något som jag kunde använda och till min glädje hittade jag mina favoriter bland bra-att-ha-med-sig-saker. Nämligen stripes, spännband eller vad de nu heter. Sånna där platsremsor med fästanordning som man kan bunta ihop kablar med bl.a.. En av de bättre uppfinningar som gjorts tycker jag och som i ett vipps så var staven funktionell igen!Jag tog fram en bok om örnar och innan jag hunnit läsa titeln hade John Blund redan gjort sitt.Vid 6-tiden slog jag upp ögonlocken. Kokade kaffe och stekte en ost och skinkmacka på grillen. När jag tittade ut genom gluggen var det mörkt och det inväntade ovädret hade anlänt i sin fulla kraft. Ett par timmar senare hör jag det säregna ljudet av flygande korpar. Det är ett vasst ljud som på något underligt vis påminner mig om manchester byxor. Går man i rask takt när man har sånna på sig skapas ett visst ljud och så tycker jag det låter om korparnas vingslag. Snön vräkte ner men bland de stora flingorna uppfattade jag svaga siluetter. I massor.I kikaren uppskattade jag mellan 70-80 korpar och fler satt i myrtallarna runt om. Har aldrig sett så många förut men jag fick väl min beskärda del vid det här gången då jag inte hade en enda nere på åteln sist jag satt i kojan. rnpinne_MarieG_red.jpg[/attachment]Som inte det skulle vare nog med havsörn på visit och kungsörnar som hade roligt fick jag dessutom två trevliga överraskningar till på eftermiddagen. Två ringmärkta kungsörnar som vi aldrig tidigare hade sett på åteln kom också på besök. En var ringmärkt i Jämtland och den andra kom ända från Finland. [attachment=1641]260S-20110204-IMG_2026_MG.jpg[/attachment][attachment=1642]061L-20110204-IMG_2125_MG.jpg[/attachment]En fenomenalt bra dag i kojan och det blev ca 1500 dokumentationsbilder. Tyvärr är det inte alltid man lyckas ta fina bilder bara för att man har 10-talet örnar på åteln. Det finns mycket som kan gå fel, pinnar och träd som är i vägen, man klipper vingar för man har för lång brännvidd och har man otur med mycket korp över allt blir självklart bilderna därefter också.[attachment=1643]Ad H- 20110204-IMG_2262_MG_red.jpg[/attachment]Men jag ska verkligen inte klaga för det var inte långtråkigt på något vis! Jag hade fått vara med om något som är få förunnat och det är jag mycket glad och lycklig över!!![attachment=1644]A H-20110204-IMG_2208_MG.jpg[/attachment]

Link to post
Share on other sites

Riktigt intressant berättelse - precis som vanligt! Bilderna håller återigen hög klass - första korpflocksbilden sticker ut ordentligt ihop med näst sista havsörnsbilden - vilket ljus du fått till på vingspannet och skärpan i blicken! Läckert! Korparna i förgrunden gör inget, tvärtom lite förhöjer bilden av en havsörn som visar vem som är mäktigast och bestämmer på platsen.Intressant också med den lekande örnen. Eller, är det revirhävdande på riktigt och bobygge på gång? Kan det vara så?

Link to post
Share on other sites

Marie, som vanligt intressant läsning och strålande fina bilder. Havsörnen är verkligen mäktig, jag har sett några här i kommunen, dom t.om. häckar här. Ett område som heter Sandemar (Slott) där kan man få se den fiska om man har tur. Mycket fågelskådare brukar samlas där vår/höst. Flyttfåglar rastar där, stora strandängar etc. Området gränsar i princip mot Tyresta Nationalpark med 300-årig urskog, där häckar Havsörn. Ingen talar om var om man hittar en häckningsplats, dom är enormt lättstörda. Det läggs ut åtel på isen under vintern.

Link to post
Share on other sites

Stort tack Martin, Eva, Tina, Grolle, Mingdie, Mona, Rolf, Rubbe, Janne, Photographyy, Desk och alla andra som läser, följer, kommenterar och ställer frågor angående mina äventyr med örnarna. Jag uppskattar er jättemycket och det värmer i hjärtegropen ska ni veta! Glad alla hjärtans dag på er :kiss: :kiss: :kiss:

Link to post
Share on other sites

Det gnirkade härligt under stavarna när jag skred fram i den kärva snön medan universums eldorado blottade sin gränslösa prakt i den gnistrande vinternatten.Andedräkten hängde kvar likt en vit slöja som mojnat i vinden. Allt var så tyst och stilla.Det var som om naturens egna energier hade av gårdagens snöstorm nått sin yttersta gräns och låg nu i vila för att återhämta sina livskrafter. Varken från pärluggla som i vanliga fall brukar önska mig lycka till på färden eller viskandet från de praktfulla furorna som stod som vakter kring myren hördes någonting av. Endast stillheten andades i mina öron och mitt pumpande hjärta fylldes av harmoni, överväldigad över att få ta del av allt det mäktiga i denna bedårade sagovärld. Dörren till kojan hade nästan frusit fast men när jag väl fick upp den och ljuskäglan från min pannlampa kastades in i dunklet möttes jag av en kaskad små blinkande silverkristaller som virvlade runt i luften. Inne var väggarna täckta av snirkliga och vackra formationer som glittrade i prismans alla skiftningar. Termometern visade på minus 24 grader.Det tog lång tid innan värmen spred sig i kojan och av frosten bildades små bäckfåror som rann jäms med innerväggarna. Ångan steg och bildade en sorts dimma vilket gjorde det nästan omöjligt att andas och sovsäcken, kudden och all annan utrustning blev fuktigt och råkallt. Jag blev tvungen att öppna dörren en kort stund och vädra ut den värsta kondensen och medan jag väntade på en angenämare tillvaro inomhus passade jag på att föreviga mig själv tillsammans med mångubben som var på väg ner bortom åsen. [attachment=1690]IMG_7659.jpg[/attachment] En timme senare var det så pass behagligt inne att jag kunde ta av mig både den fodrade huvtröjan och termobyxorna samt krypa ner i sovsäcken för att knoppa några timmar innan gryningen skulle infinna sig. Mössan behöll jag dock kvar på huvudet. Vid halv sex draget vaknade jag i en varm och torr koja. Jag gick ut för att ta en sista nypa frisk luft och passade även på att lätta på trycket inför många timmars sittande bakom tygklädda gluggar. Tog fram det grova hembakta brödet medan en påse Earl Grey låg och drog sig i det heta tevattnet.Jag observerade att det fortfarande var väldigt tyst utanför. Som om mossen och dess omgivning fortfarande hade det mödosamt att återfinna sina styrkor. En noterbar känsla satte sig i maggropen. Vad det än var som genererade förnimmelsen så ville den inte släppa taget. Plockade fram miniradion för att lyssna på de lokala morgonnyheterna men av konstig någon anledning gick det inte att få någon mottagning som det normalt inte brukade vara några problem med. Batterierna var nya men det knastrade i den lilla apparaten hur jag än försökte ratta in en fungerande kanal. Besynnerligt.Undersökte pryllådan för att se om det fanns något där jag kunde använda som extra antenn men där låg bara gamla bläckpennor som inte fungerade och diverse annat skräp. Måste ta och städa ur lådan vid ett senare tillfälle. Men hade inte jag en rulle med ståltråd i ryggsäcken som jag hittade på det mest osannolika ställe en gång för länge sedan när jag var på fjällvandring i Norge? Låg den kvar eller hade jag tagit ur den? Nämen se där, längst ner i en av sidofickorna låg den som om den var ämnad för att bli en räddare i nöden. Jag knipsade av en lämplig längd med multiverktyget och böjde till en krok för att trä in tråden i hörlurar uttaget. Plötsligt skrålade på högsta volym hårdrocksgruppen Metallica genom den lilla högtalaren och hade det suttit någon fågel utanför gömslet hade de garanterat varit borta vid det här laget. Dagen började så sakta gry och solljuset tittade fram mellan de små myrtallarna. Väderprognosen spådde en vacker och kall vinterdag men det var fortfarande väldigt tyst. Alldeles för tyst och den oidentifierade känslan i maggropen gjorde sig påmind. [attachment=1691]IMG_9194red.jpg[/attachment] När klockan började närma sig niodraget hade det fortfarande inte dykt upp en endaste liten talgoxe på åteln. Och vart var alla örnar? Ingen som satt i någon trädkrona och spejade. Ingen som svävade förbi på graciösa vingspann. En nötskrika kom inflygande och satte sig i en tall men efter några få sekunder lyfte den och försvann utan några som helt ljud. Det smackade till i en trädstam och tvärt satt där en större hackspett och tittade sig oroligt omkring innan den också drog vidare. Timmen senare vågade sig tillslut fyra korpar fram men de som normalt brukar föra ett herrans liv var ovanligt tysta. De vände och vred på sina huvuden för att spana efter eventuella faror och de vågade nätt och jämnt äta av köttet som låg framdukat på snöbädden. Nej, något var fel… mycket fel.[attachment=1692]IMG_6125red.jpg[/attachment]Nu hade jag insett att det skulle bli en mycket lång dag och rastlösheten kom sakteliga krypandes längs med ryggraden. Efter det att korparna hade försvunnit var det åter lika tyst och jag la mig ner på britsen för att vila en stund. Det kändes inget vidare att inte ha 100% utkik ifall det skulle dyka upp någon örn och chansen var nog minimal en dag som denna men för säkerhetens skull tryckte jag på live-view funktionen i fall att. Jag låg och funderade på vad det var som hade skett här ute på myren. Att det var någon form av störning rådde det inget tvivel om men vad? Hade jag haft besök av någon nyfiken person som ville se örnar? Var det vår ”pinnörn” som hade retat de andra så till den milda grad att de helt sonika gav upp och sökte nya marker? Låg det en död älg någonstans i skogen som tilltalade örnarna mer än vad de jag bjöd på? Eller satt duvhöken bakom husknuten och spände de gula ögonen i tänkbara passerande byten? Frågorna var många.På eftermiddagen värmde jag på matdosan som bestod av köttfärssås och spagetti. För ett ögonblick slog det mig att det hade varit trevligt med ett litet glas rött för det hade utan tvivel lättat upp stämningen i kojan men nu satt jag där och tuggade utan att ens reflektera om det smakade bra eller inte. Utanför sken solen som den kan göra en grann vinterdag i februari.Rullade ihop sovsäcken och plockade ihop lite andra saker som jag längre inte hade någon användning för och la ner i ryggsäcken. Kastade ett förstrött öga ut genom gluggen… Nämen dra mig baklänges…en örn? Var det sant? Efter tio timmars väntande? Helt otroligt!Nu fick jag bråttom. Var den ringmärkt? Nej det var den inte men det var helt klart en ny individ som inte jag sett tidigare. Jag tog mina dokumentationsbilder och fick riktigt bra sådana. Höger vinge, vänster vinge, stjärtfjädrar, porträtt samt fullt utsträckt vingspann både bakifrån och framifrån. Dessutom med skaplig skärpa på samtliga bilder och jag noterade att örnen var en stor 5-åring som jag gissade var en hona på grund av storleken.[attachment=1693]IMG_7844red.jpg[/attachment] Lättad över att äntligen ha fått sett åtminstone en örn och sammanlagt 10 korpar under den oerhört långa dagen packade jag så småningom ihop resten av sakerna. Klev ut i den sena skymningen och stängde dörren till kojan för den här gången. Nu var det färden hem som hägrade och jag följde skidspåret som ringlade sig genom det himmelsblå landskapet. [attachment=1694]IMG_3024.jpg[/attachment]Det enda som hördes svagt var gnirkandet under mina stavar men i övrigt var allt annat tyst, obeskrivligt tyst.

Link to post
Share on other sites

Tack för berättelsen! Ibland har man bara den där känslan i magen och den stämmer oftast. Man skall lita på den. Det brukar vara det bästa i längden.Skulle vara intressant att veta vad det var som hade hänt - om det nu var något som hade hänt. Något verkar det ju vara. Var det extremt kallt eller fuktigt i luften? Kan det vara något sådant som spelat in?

Link to post
Share on other sites
  • 1 month later...

Create an account or sign in to comment

You need to be a member in order to leave a comment

Create an account

Sign up for a new account in our community. It's easy!

Register a new account

Sign in

Already have an account? Sign in here.

Sign In Now

×
×
  • Create New...