Jump to content
Jens Nilsson

Tittar in i all hast..

Recommended Posts

Vet inte exakt hur många gillatryckningar man kan göra på en och samma dag, men avstår för säkerhets skull att försöka gilla alla senaste inlägg, någon kan ju bli utan, och gillningarna kan ju behövas på fler ställen... ^_^

Men det är med stor glädje och ett enormt gillande jag läser era värmande och snälla kommentarer, ni är ju för snälla och omtänksamma! Stort tack till er alla!:wub:

Ja det är fantastiskt vad dom kan göra egentligen nu för tiden, och vilka framsteg dom gjort i området bara sista åren.  Och som du Mona är inne på så bör jag inte behöva byta klaffen igen om det blir en syntetisk, om inget konstigt inträffar. Men sen blir det väl kirurgerna på Karolinska som avgör antar jag vilken sort det blir, det kan ju bli en biologiskt också. Vem vet om jag får frågan om att välja själv... Hur som helst är det väl ett rutinjobb för dom men nog känns det läskigt trots allt, har lite svårt att fokusera på allt det vardagliga just nu. Men som Cope säger så blir det säkert bra. 

Jag är inte egentligen den som brukar skylta med mina bekymmer, gillar inte att gnälla på sociala medier, men detta fick bli ett undantag, det här hör väl egentligen inte hemma på ett fotoforum men jag betraktar ju er som vänner så lite "gnäll" kan man då få stå ut med...;) Tack för ert stöd!:)

On 2020-01-10 at 7:08 PM, Cope sade:

Det kommer bli hur bra som helst👍

Jag bytade själv min aortaklaff för ca 2 1/2 år sedan så jag vet vad det innebär. Jag fick dock en biologisk klaff men behöver ändå äta blodförtunnande fast i mindre mängd. Inget konstigt i sig, man blöder lite lättare och längre bara😊

Och klaffen ska bytas igen runt år 2027 då dom biologiska inte håller mer än 10-15år i bästa fall. 

Känner du behov av att snacka om vad du kan förvänta dig mm så vet du hur du får tag i mig...Det är bara att slå en signal... 😊

 

Ja jag tror väl innerst inne att det blir bra för mig också, men jag är inte född optimist om man så säger, det har jag fått jobba med.. 

Men det stämmer ju, jag minns ju att du gjorde nåt för en tid sen men kommer inte i håg detaljerna. Minns inte att det var samma typ av operation. Men det var underligt att du behöver äta medicin trots den biologiska klaffen, tycker att det jag läst och hört så ska man ju inte behöva det, om man nu inte fått en syntetisk klaff...?:confused0006:

Men det kanske finns olika anledningar till detta och det finns väl en mängd olika förutsättningar för oss alla... Fick du välja själv vilken typ av klaff du ville ha eller bestämde läkarna åt dig? 

Share this post


Link to post
Share on other sites
10 timmar sedan, Jens Nilsson sade:

Vet inte exakt hur många gillatryckningar man kan göra på en och samma dag, men avstår för säkerhets skull att försöka gilla alla senaste inlägg, någon kan ju bli utan, och gillningarna kan ju behövas på fler ställen... ^_^

Men det är med stor glädje och ett enormt gillande jag läser era värmande och snälla kommentarer, ni är ju för snälla och omtänksamma! Stort tack till er alla!:wub:

Ja det är fantastiskt vad dom kan göra egentligen nu för tiden, och vilka framsteg dom gjort i området bara sista åren.  Och som du Mona är inne på så bör jag inte behöva byta klaffen igen om det blir en syntetisk, om inget konstigt inträffar. Men sen blir det väl kirurgerna på Karolinska som avgör antar jag vilken sort det blir, det kan ju bli en biologiskt också. Vem vet om jag får frågan om att välja själv... Hur som helst är det väl ett rutinjobb för dom men nog känns det läskigt trots allt, har lite svårt att fokusera på allt det vardagliga just nu. Men som Cope säger så blir det säkert bra. 

Jag är inte egentligen den som brukar skylta med mina bekymmer, gillar inte att gnälla på sociala medier, men detta fick bli ett undantag, det här hör väl egentligen inte hemma på ett fotoforum men jag betraktar ju er som vänner så lite "gnäll" kan man då få stå ut med...;) Tack för ert stöd!:)

Ja jag tror väl innerst inne att det blir bra för mig också, men jag är inte född optimist om man så säger, det har jag fått jobba med.. 

Men det stämmer ju, jag minns ju att du gjorde nåt för en tid sen men kommer inte i håg detaljerna. Minns inte att det var samma typ av operation. Men det var underligt att du behöver äta medicin trots den biologiska klaffen, tycker att det jag läst och hört så ska man ju inte behöva det, om man nu inte fått en syntetisk klaff...?:confused0006:

Men det kanske finns olika anledningar till detta och det finns väl en mängd olika förutsättningar för oss alla... Fick du välja själv vilken typ av klaff du ville ha eller bestämde läkarna åt dig? 

Ja, jag vet inte varför jag käkar just den medicinen men det ger iaf tunnare blod samtidigt som den förhindrar hjärtinfarkt och nåt annat som jag inte minns nu. Ska jag vara helt ärlig så har jag dålig koll på varför jag käkar mina piller och vad dom olika pillerna har för inverkan. Jag bara tar dom då dom hjälper till att fylla ut kistan en del :D

Jag fick själv bestämma vilken klaff jag ville ha men då jag rådfrågade så rekade kirurgen en biologisk då jag hade haft 2 blödande magsår tidigare. Då slapp jag att käka varan som ger ännu tunnare blod vilket inte hade varit bra för ännu ett blödande magsår då det hade riskerat livet.

Därför tog jag en biologisk med nackdelen att behöva göra om operationen. Men nästa gång så blir det en mekanisk för min del också då magsåren har uteblivit. Vill inte att dom ska öppna upp med ca 10 års mellanrum resten av livet :)

 

Share this post


Link to post
Share on other sites
13 timmar sedan, Cope sade:

Ja, jag vet inte varför jag käkar just den medicinen men det ger iaf tunnare blod samtidigt som den förhindrar hjärtinfarkt och nåt annat som jag inte minns nu. Ska jag vara helt ärlig så har jag dålig koll på varför jag käkar mina piller och vad dom olika pillerna har för inverkan. Jag bara tar dom då dom hjälper till att fylla ut kistan en del :D

Jag fick själv bestämma vilken klaff jag ville ha men då jag rådfrågade så rekade kirurgen en biologisk då jag hade haft 2 blödande magsår tidigare. Då slapp jag att käka varan som ger ännu tunnare blod vilket inte hade varit bra för ännu ett blödande magsår då det hade riskerat livet.

Därför tog jag en biologisk med nackdelen att behöva göra om operationen. Men nästa gång så blir det en mekanisk för min del också då magsåren har uteblivit. Vill inte att dom ska öppna upp med ca 10 års mellanrum resten av livet :)

 

Aha då är jag med, ja det blir ju någon form av blodförtunnande för min del också om det blir en mekanisk klaff, men vet inte vilken variant dock. Hade Eliquis efter mitt förmaksflimmer och den medicinen är rätt snäll, en biverkning var att jag ofta fick mardrömmar dock...

Man har inte nämnt något om andra mediciner heller, kan tänka mig att det blir att fortsätta med pulssänkande/blodtrycksmedicin som jag gör i dagsläget just för att hålla nere pulsen. Det visar sig säkert framöver..

Jag skummade snabbt igenom din tråd från 2017 i går och det lät som att du hade en väldigt tuff resa, så nu känns det ju genast mycket jobbigare... Ska fråga min fru vad hon tycker om ett nytt kamerahus efteråt...:rolleyes:

Share this post


Link to post
Share on other sites
13 timmar sedan, Jens Nilsson sade:

Aha då är jag med, ja det blir ju någon form av blodförtunnande för min del också om det blir en mekanisk klaff, men vet inte vilken variant dock. Hade Eliquis efter mitt förmaksflimmer och den medicinen är rätt snäll, en biverkning var att jag ofta fick mardrömmar dock...

Man har inte nämnt något om andra mediciner heller, kan tänka mig att det blir att fortsätta med pulssänkande/blodtrycksmedicin som jag gör i dagsläget just för att hålla nere pulsen. Det visar sig säkert framöver..

Jag skummade snabbt igenom din tråd från 2017 i går och det lät som att du hade en väldigt tuff resa, så nu känns det ju genast mycket jobbigare... Ska fråga min fru vad hon tycker om ett nytt kamerahus efteråt...:rolleyes:

Jag ska inte sticka under stol med att det inte var jobbigt efteråt. För det var det verkligen. Det var inte jobbigt i bröstet efter operationen vilken jag i princip inte alls märkte av. Men skallen flippade ju ur fullständigt efter ingreppet och det var väl det som var jobbigast. Sen hade jag förstås även svårt att piggna till och låg några extradagar på intensiven och det var väl i sig också jobbigt även om jag bara i princip sov. Dom små korta vakna stunderna var dock jäkliga att ta sig igenom.

Och när jag väl hade börjat piggna till så sov jag inte alls, då var det fel på det hållet. Och det var så klart också jobbigt.

Detta är dock mina erfarenheter och du kommer antagligen inte ha samma upplevelse som jag. Jag är säker på att du klarar det galant :)

Share this post


Link to post
Share on other sites
On 2020-01-14 at 7:48 PM, Cope sade:

Jag ska inte sticka under stol med att det inte var jobbigt efteråt. För det var det verkligen. Det var inte jobbigt i bröstet efter operationen vilken jag i princip inte alls märkte av. Men skallen flippade ju ur fullständigt efter ingreppet och det var väl det som var jobbigast. Sen hade jag förstås även svårt att piggna till och låg några extradagar på intensiven och det var väl i sig också jobbigt även om jag bara i princip sov. Dom små korta vakna stunderna var dock jäkliga att ta sig igenom.

Och när jag väl hade börjat piggna till så sov jag inte alls, då var det fel på det hållet. Och det var så klart också jobbigt.

Detta är dock mina erfarenheter och du kommer antagligen inte ha samma upplevelse som jag. Jag är säker på att du klarar det galant :)

Ja det låter ju som att det var jobbigt, och jag försöker ställa in mig på att det kommer att vara riktigt tufft. Fick hem lite info om hur det kommer att gå till, och där stod det lite om hur olika människor kan reagera efteråt, förvirring och man kan bli misstänksam mot allt och alla,  man kan bli glömsk och förvirrad osv. Det sistnämnda har jag dock redan en släng av, men blir det ännu värre blir det väl lite jobbigt, framförallt för anhöriga.^_^ Och hjärtflimmer fanns ju också som en tänkbar biverkning som du skrev, och nu när jag redan haft en sån omgång räknar jag nästan med att få det också. Men man kanske inte får alla de här biverkningarna men nog är jag nervös i alla fall.... Men jag ska väl klara det hoppas jag som du säger, man får bestämma sig helt enkelt!

On 2020-01-14 at 8:04 PM, Farsta (Hasse) sade:

Det är rent otroligt vad man kan göra idag. För en lekman nästan ofattbart. Klart att det kommer att gå bra Jens!

Ja det är fantastiskt, läste i häfte jag fick hem att bara på KS gör dom ca 1000 hjärtoperationer per år, så lite erfarenhet har dom ju trots allt. Men sen kan man ju dratta dit på en infektion eller liknande, men det får vi ta då!

Share this post


Link to post
Share on other sites

Som kuriosa och grädde på moset, hör egentligen inte hit men jag hade slutat jobbet lite tidigare i tisdags då jag hade en tid på hudmottagningen vid på Ersta sjukhus i stan. Kom tillbaka till jobbet och stannade där en liten stund eftersom jag skulle gå till kiropraktorn som håller till alldeles i närheten. När jag går dit så snubblar jag när jag ska kliva över ett lågt staket vid en bilparkering, mest troligt pga mörkret och mina nya progressiva glasögon som gör att där jag sätter ner fötterna blir det suddigt eftersom det är slipat för läsavstånd.

Hade en liten sprayflaska som jag köpte på hudmottagningen i innerfickan, landar med kroppen lite på sidan rakt på flaskan och rullar runt ett varv och letar sen glasögonen som jag hittade efter en stund, hela och fina. Men flaskan tryckte till bröstkorgen så jag trodde jag brutit några revben, men väl hos kiropraktorn så kunde han under mitt stora lidande genomföra sin behandling och det small till flera gånger både framtill och baktill i bröstkorgen så det var säkert något revben som hakat upp sig. Han trodde dock inte att något var brutet, men åkte senare på kvällen in på akuten och röntgade mig men det syntes inget. Även om dom inte gör något hur som helst så ville jag veta om det kunde ha hänt nåt som kunde äventyras hjärtoperationen. 

Så nu har jag varit hemma från jobbet, blir hemma i morgon också, då jag har svårt att röra mig, kan knappt lyfta högra armen, kan hända att det blivit lite muskelbristningar och ömmande revben, men det känns som om jag nu vet ungefär hur det kommer att kännas efter det att dom sågat upp bröstkorgen om några veckor...

Börjar tröttna på elände nu...<_<

Share this post


Link to post
Share on other sites
19 minuter sedan, Jens Nilsson sade:

Ja det låter ju som att det var jobbigt, och jag försöker ställa in mig på att det kommer att vara riktigt tufft. Fick hem lite info om hur det kommer att gå till, och där stod det lite om hur olika människor kan reagera efteråt, förvirring och man kan bli misstänksam mot allt och alla,  man kan bli glömsk och förvirrad osv. Det sistnämnda har jag dock redan en släng av, men blir det ännu värre blir det väl lite jobbigt, framförallt för anhöriga.^_^ Och hjärtflimmer fanns ju också som en tänkbar biverkning som du skrev, och nu när jag redan haft en sån omgång räknar jag nästan med att få det också. Men man kanske inte får alla de här biverkningarna men nog är jag nervös i alla fall.... Men jag ska väl klara det hoppas jag som du säger, man får bestämma sig helt enkelt!

Ja det är fantastiskt, läste i häfte jag fick hem att bara på KS gör dom ca 1000 hjärtoperationer per år, så lite erfarenhet har dom ju trots allt. Men sen kan man ju dratta dit på en infektion eller liknande, men det får vi ta då!

Nä, man får väl inte alla biverkningar som väl är. Och har man tur kanske man inte får några alls...

Kortfattat kan man väl säga att i början bara sov jag och dom korta stunderna jag var vaken fattade jag nada. Jag hade verkligen inte koll på någonting. Därefter sov jag inte alls och när jag väl somnade hade jag några djävulska mardrömmar under ca 3 veckors tid samt att hjärtat flippade ut och gav en vilopuls på 170 :)

I själva sågsnittet kändes det ingenting. Däremot hade jag ont bredvid snittet i revbenen väldigt länge och det har jag faktiskt fortfarande om jag trycker där märkte jag nu :)

6 minuter sedan, Jens Nilsson sade:

Som kuriosa och grädde på moset, hör egentligen inte hit men jag hade slutat jobbet lite tidigare i tisdags då jag hade en tid på hudmottagningen vid på Ersta sjukhus i stan. Kom tillbaka till jobbet och stannade där en liten stund eftersom jag skulle gå till kiropraktorn som håller till alldeles i närheten. När jag går dit så snubblar jag när jag ska kliva över ett lågt staket vid en bilparkering, mest troligt pga mörkret och mina nya progressiva glasögon som gör att där jag sätter ner fötterna blir det suddigt eftersom det är slipat för läsavstånd.

Hade en liten sprayflaska som jag köpte på hudmottagningen i innerfickan, landar med kroppen lite på sidan rakt på flaskan och rullar runt ett varv och letar sen glasögonen som jag hittade efter en stund, hela och fina. Men flaskan tryckte till bröstkorgen så jag trodde jag brutit några revben, men väl hos kiropraktorn så kunde han under mitt stora lidande genomföra sin behandling och det small till flera gånger både framtill och baktill i bröstkorgen så det var säkert något revben som hakat upp sig. Han trodde dock inte att något var brutet, men åkte senare på kvällen in på akuten och röntgade mig men det syntes inget. Även om dom inte gör något hur som helst så ville jag veta om det kunde ha hänt nåt som kunde äventyras hjärtoperationen. 

Så nu har jag varit hemma från jobbet, blir hemma i morgon också, då jag har svårt att röra mig, kan knappt lyfta högra armen, kan hända att det blivit lite muskelbristningar och ömmande revben, men det känns som om jag nu vet ungefär hur det kommer att kännas efter det att dom sågat upp bröstkorgen om några veckor...

Börjar tröttna på elände nu...<_<

Jäklar vilken otur du har. Skönt att det trots allt gick någorlunda bra.....

Share this post


Link to post
Share on other sites
1 timme sedan, Cope sade:

Nä, man får väl inte alla biverkningar som väl är. Och har man tur kanske man inte får några alls...

Kortfattat kan man väl säga att i början bara sov jag och dom korta stunderna jag var vaken fattade jag nada. Jag hade verkligen inte koll på någonting. Därefter sov jag inte alls och när jag väl somnade hade jag några djävulska mardrömmar under ca 3 veckors tid samt att hjärtat flippade ut och gav en vilopuls på 170 :)

I själva sågsnittet kändes det ingenting. Däremot hade jag ont bredvid snittet i revbenen väldigt länge och det har jag faktiskt fortfarande om jag trycker där märkte jag nu :)

Jäklar vilken otur du har. Skönt att det trots allt gick någorlunda bra.....

Ja det är för jäkligt i bland när Murphy är på dåligt humör......

En annan sak, har man någon korsett på sig efter operationen, och hur hårt spänner man den...? Det kan ju bli ett problem om jag inte hinner bli bra i mina revben nu tänker jag..Kanske borde jag kontakta läkarna...:confused0006:

Share this post


Link to post
Share on other sites
1 timme sedan, Jens Nilsson sade:

Ja det är för jäkligt i bland när Murphy är på dåligt humör......

En annan sak, har man någon korsett på sig efter operationen, och hur hårt spänner man den...? Det kan ju bli ett problem om jag inte hinner bli bra i mina revben nu tänker jag..Kanske borde jag kontakta läkarna...:confused0006:

Hmm, det är nog bäst du kollar med läkarna då det skiljer sig åt mellan sjukhusen. Jag vet en som opererades i Karlskrona ungefär samtidigt som mig och där bär dom något typ av väst som sitter hårt som tusan den första tiden. Det gjorde man dock inte i Lund utan där fick man bara nåt stretchaktigt förband.

Share this post


Link to post
Share on other sites
3 minuter sedan, Cope sade:

Hmm, det är nog bäst du kollar med läkarna då det skiljer sig åt mellan sjukhusen. Jag vet en som opererades i Karlskrona ungefär samtidigt som mig och där bär dom något typ av väst som sitter hårt som tusan den första tiden. Det gjorde man dock inte i Lund utan där fick man bara nåt stretchaktigt förband.

Ja dom gör väl lite olika. får försöka kolla upp det kanske...

Share this post


Link to post
Share on other sites
41 minuter sedan, Jens Nilsson sade:

Ja dom gör väl lite olika. får försöka kolla upp det kanske...

Det är nog bäst :thumbsup:

Innan jag blev opererad så hörde jag någonstans att dom där västarna var jobbiga att leva med den tiden man hade dom på sig. Men som sagt. Jag har ingen egen erfarenhet av dom.

Share this post


Link to post
Share on other sites
On 2020-01-16 at 6:49 PM, gerard ohman sade:

men jösses Jens.... :D ....gubben...gå där det är sandat från nu !

:)

:D:D

Ja och utan glasögon kanske...B)

Share this post


Link to post
Share on other sites
2 timmar sedan, Jens Nilsson sade:

Har för övrigt fått ett datum, den 3/2 blir operationen om inget inträffar. Så då försvinner jag från cyberrymden ett tag...:wacko:

Toppen, då har du inte så lång väntan kvar och snart är det över och du är på benen igen. Det kommer gå skitbra ska du se....:thumbsup:

Share this post


Link to post
Share on other sites

Förstår om du känner dig nervös Jens, men detta klarar du, en tuff norrlänning :y15: Otur och onödigt att du ramlade! Kanske bästa att skita i glasögonen, iaf i mörkerB) Just dom där progressiva har jag undvikit just för detta... Testade progressiva linser en gång, men det var heller inget för mig! 

 

Share this post


Link to post
Share on other sites

När väl oturen har börjat så bara trillar det på... men tänk så här - ibland måste det bli lite sämre innan det blir mycket bättre. Du är någonstans där det vänder nu (eller op blir väl den punkten) och sedan går det mot ljusare tider! 

Jag har ju själv progressiva glasögon och det höll på att bli det sista jag gjorde. Vandrade ut från Synsam med dem på mig skitnöjd med att jag plötsligt insåg att synen visst gradvis försämrats men nu kom tillbaka med dem. 20 meter utanför butiken tänkte jag att "jag tror jag tar den här rulltrappan ner och firar med en fika". Missbedömde dock steget helt då det kom i det progressiva fältet. Jag tror att Stockholmare (som ju springer i rulltrappor) hade varit avundsjuk på hur snabbt jag sprang nerför trapporna... (och lyckades hålla balansen) :)

Fanns vissa likheter med när MFF:area överbefolkade en rulltrappa i Helsingborg så till den milda grad att den havererade och en spärr gick sönder = rutchkana ner :rotfl::rotfl::rotfl:(finns på youtube dessutom, hysteriskt kul även om det kunde gått åt helvetet med massa skadade)

Share this post


Link to post
Share on other sites
2 minuter sedan, Martin sade:

När väl oturen har börjat så bara trillar det på... men tänk så här - ibland måste det bli lite sämre innan det blir mycket bättre. Du är någonstans där det vänder nu (eller op blir väl den punkten) och sedan går det mot ljusare tider! 

Jag har ju själv progressiva glasögon och det höll på att bli det sista jag gjorde. Vandrade ut från Synsam med dem på mig skitnöjd med att jag plötsligt insåg att synen visst gradvis försämrats men nu kom tillbaka med dem. 20 meter utanför butiken tänkte jag att "jag tror jag tar den här rulltrappan ner och firar med en fika". Missbedömde dock steget helt då det kom i det progressiva fältet. Jag tror att Stockholmare (som ju springer i rulltrappor) hade varit avundsjuk på hur snabbt jag sprang nerför trapporna... (och lyckades hålla balansen) :)

Fanns vissa likheter med när MFF:area överbefolkade en rulltrappa i Helsingborg så till den milda grad att den havererade och en spärr gick sönder = rutchkana ner :rotfl::rotfl::rotfl:(finns på youtube dessutom, hysteriskt kul även om det kunde gått åt helvetet med massa skadade)

Hehe...Tack för tipset angående filmen :D

Share this post


Link to post
Share on other sites
17 minuter sedan, Martin sade:

Fanns vissa likheter med när MFF:area överbefolkade en rulltrappa i Helsingborg så till den milda grad att den havererade och en spärr gick sönder = rutchkana ner :rotfl::rotfl::rotfl:(finns på youtube dessutom, hysteriskt kul även om det kunde gått åt helvetet med massa skadade)

Tyckte att dom var rätt skadade även när rulltrappan var hel :D

Share this post


Link to post
Share on other sites
On 2020-01-18 at 8:06 PM, Farsta (Hasse) sade:

Det går säkert bra. Känns också skönt att sjukvården faktiskt verkar fungera som den ska.

Ja med största sannolikhet gör det säkert det, dom vet nog vad dom gör får man väl anta..

23 timmar sedan, Cope sade:

Toppen, då har du inte så lång väntan kvar och snart är det över och du är på benen igen. Det kommer gå skitbra ska du se....:thumbsup:

Nä det ska bli skönt att få det överstökat, finns ju dom som fått vänta i två år för denna operation, mamma hade en bekant som fick vänta så länge..:o

22 timmar sedan, Mona sade:

Förstår om du känner dig nervös Jens, men detta klarar du, en tuff norrlänning :y15: Otur och onödigt att du ramlade! Kanske bästa att skita i glasögonen, iaf i mörkerB) Just dom där progressiva har jag undvikit just för detta... Testade progressiva linser en gång, men det var heller inget för mig! 

 

Ja just det, jag glömde ju bort att jag var en Norrlänning... Ja men då är det ju lugnt, en ska int klaga...:D

Jag kände att det blev så jobbigt med läsglasögonen som hela tiden sitter på huvudet, blir skitiga och ramlar ner i golvet, och dom ska av och på så fort jag gör nåt. Kan ju inte ens skära upp en gurka utan dom så nu ville jag ha progressiva så att dom alltid sitter på näsan, men det blev en jäkla omställning. Känner att det är svårt när jag fotar också, särskilt med tanke på att jag valde glas som mörknar i dagsljuset, blev lite svårt att se hur bilden blir i kamerans skärm...^_^

Share this post


Link to post
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.


×
×
  • Create New...